År 1628 började man experimentera med blodtransfusioner i större grad. Det var i samband med detta som William Harvey, en engelsk fysiker, upptäckte blodcirkulationen.

Dr Richard Lower utförde den första lyckade blodtransfusionen år 1665. Denna var mellan två hundar. Med detta som bas skedde den 23 november 1667 en transfusion från djur till människa. Dr Lower var dock inte den första att genomföra en transfusion mellan djur och människan, professor Jean Baptiste Denis fullbordade den 15 juni samma år detta. Då fick ett lamm stå som donator till en 15-årig pojke. Denna transfusion, liksom många andra, fick dock ödesdigra konsekvenser i form av dödsfall, och det beslutades år 1678 att blodtransfusioner skulle förbjudas. Detta skulle inte ändras på hela 140 år.

I början av 1800-talet kom man underfund med att blodet måste komma från en donator utav samma art. Detta förändrade blodgivningen och dr James Blundell utförde år 1818 den första blodtransfusionen mellan två människor med lyckat resultat. Följande transfusioner hade dock varierande resultat, vilket främst berodde på att begreppet blodgrupper var okänt. Lösningen till detta uppkom år 1900 då en man vid namn Karl Landsteiner upptäckte AB0-systemet. Detta fick han även Nobelpriset för år 1930. Blodtransfusionerna kunde nu utföras på ett mycket säkrare sätt.

Ännu en upptäckt som underlättade blodgivningen kom till efter första världskriget då man kom till insikt att man genom att tillsätta ämnena citrat eller oxalat direkt efter tappningen kunde hindra blodet från att koagulera, vilket ledde till att blod kunde lagras och transporteras.

100 % säkra blev blodtransfusionerna första år 1940 då Philip Levine upptäckte Rh-systemet. Med hjälp av denna upptäckt kunde negativa konsekvenser såsom immunisering hos mödrar undvikas, vilket ledde till färre dödsfall hos spädbarn.

Läkaren Birger Broman spelar en viktig roll i historien, han öppnade år 1947 en avdelning på Statens rättskemiska laboratorium. Målet var att spåra brottslingar med hjälp av blodgruppen, som då fungerade som dagens DNA. Detta var måttligt framgångsrikt.

Professor Claes Högman utvecklade på 1970-talet systemet för blodtappning och förvaringen av blodets olika beståndsdelar i skilda delar. Det var också då som de glasflaskor man tidigare använt i samband med donationerna ersattes av plastpåsar.

Tack för lån av bild från https://www.dna-guide.com/finns-dna-i-roda-blodkroppar/