Övrigt

Rädd men vill ändå?

2013-11-17 12:24 #0 av: Wony

Jag har funderat av och till på om jag någon gång framöver skulle vilja ge blod. Det känns som en schysst sak att göra, att hjälpa andra. Men funderar på om det finns någon här som, liksom jag, blir svimfärdig bara av att ta blodprov, och hur de klarar av/inte klarar av att ge blod.

Det är inte aktuellt på ett bra tag ändå, men är som sagt fundersam på hur dessa två saker går ihop.

Anmäl
2013-11-17 12:34 #1 av: seba

Jag ska villigt erkänna att jag är inte alls bekväm vid det här med nålar. Inte för att det gör ont, för det gör det inte om personen "sticker rätt" och inte hamnar brevid blodkärlet (vilket händer väldigt sällan, ska jag tillägga). Självklart är det olika från person till person hur mycket man känner, men de flesta känner knappt av när det sticker. 

Vid blodgivning gäller det att man försöker sitta så stilla som möjligt med armen, rör man på den allt för mycket rör kanylen på sig vilket kan innebära att man tycker det känns lite obehagligt. Dock klarar man oftast att sitta stilla under tiden, det känns faktiskt ganska avslappnande och jag vet personer som nästan somnar under tiden Skämtar


För mig personligen är det en självklarhet att övervinna känslan av obehag för att kunna lägga mig i stolen och ge blod. Ja, jag tycker det är jobbigt och jag blir lika nervös varje gång. Men det hjälper mig att tänka att det är över på mindre än 10 minuter, och efteråt mår jag bara jäkligt bra eftersom jag gör något viktigt! Plus att för varje gång man lämnar blod, blir det mindre jobbigt tycker jag.

Hoppas du fått lite mer "bra känsla" inför att lämna blod Glad

Anmäl
2013-11-17 12:39 #2 av: seba

Jag kan tillägga att jag aldrig kan titta när de sätter in kanylen eller under själva tappningen, jag klarar inte av att se blod ens om det är från mig själv. Så under hela tiden tittar jag åt ett annat håll, oftast upp i taket eftersom det ligger andra runt mig som också ger blod Lipar

Anmäl
2013-11-17 13:27 #3 av: Wony

Tack för dina svar! Jag har i vuxen ålder lämnat blodprov två gånger, en av gångerna stack de fel och det gjorde vansinnigt ont. Både gångerna höll jag på att svimma av, sköterskorna sa att jag såg väldigt blek ut. Det kvittade om jag satt eller låg, och jag fick stanna kvar i väntrummet en stund utifall att jag skulle svimma efteråt.

Även om jag skadat mig så det  blöder "mycket", kan jag bli svimfärdig, måste då ligga på golvet med fötterna i luften för att inte tuppa av, och även då är det nära...

Är lite fundersam på om det skulle bli bättre eller värre av att ge blod... Lipar

Anmäl
2013-11-17 13:34 #4 av: seba

Usch, det är inte trevligt när de råkar sticka fel. Ibland önskar man att det vore robotar som stack och inte människor som kan göra fel ;) 

Gick det bättre den andra gången när det blev rätt?


Jag förstår att det känns jobbigt när du blir svimfärdig och blir "dålig" av blodgivningen. Jag har som sagt inte lika stora besvär, tack och lov, men tycker ändå det är lite jobbigt. För mig blir det lättare varje gång, och många jag pratat med upplever samma sak. 

Ge det några chanser till, du ska se att du också har det lättare vart eftersom (förhoppningsvis Skämtar)!

Anmäl
2013-11-17 14:08 #5 av: Wony

#4 Det var precis lika obehagligt båda gångerna. Och de tog ju inte särskilt mycket blod egentligen, bara tre rör. Gick ju på ett kick, men att behöva stå ut med känslan av att svimma i fler minuter känns lite skrämmande såklart. Och när jag kom till jobbet efteråt var jag riktigt uppjagad och matt. 

Eftersom jag knappt pallar att ta blodprov är jag lite fundersam till hur det blir att ge blod, för som jag förstått tar det ju en stund, och det är ju rätt mycket mer blod som tas också.

Men om man berättar om det innan så kanske personalen är lite stöttande kring det? Som sagt funderar jag ännu bara på att börja ge blod, just nu bor jag dessutom tokigt till så det är rent praktiskt inte möjligt att åka till en blodgivningscentral. Så jag har ju ett tag på mig att fundera kring det.

Anmäl
2013-11-17 14:23 #6 av: seba

#5 Ok, då har nog inte mängden blod som tappas nån betydelse misstänker jag, utan det låter mer som att det är själva blodgivningen som är jobbig?

Det stämmer att det tar längre tid och att man tar mer blod vid blodgivning än blodprov. Vid varje blodgivning ger man 4,5 dl och själva tappningen tar 5-10 min. Efteråt får man fika om man vill, vilket personalen brukar föredra att man gör. Dels för att de ska se att du mår bra efteråt, också för att ge kroppen lite återhämtning =) 

Eftersom nytt blod bildas hela tiden finns det redan efter några veckor lika många blodkroppar som vanligt i blodet igen.


Du kan absolut tala om för personalen att du är orolig och hur du brukar reagera! Det är inte helt ovanligt att människor som går dit tycker det är obehagligt, det spelar ingen roll att man vet att det oftast varken gör ont eller tar lång tid att återhämta sig. De som jobbar där är vana vid alla olika typer av blodgivare, både vana och nybörjare, och eftersom de är väldigt glada att du tar dig tid att komma dit är de otroligt glada och hjälpsamma Glad Jag känner mig alltid lika välkommen till blodgivningscentralen och tycker det är en supermysig stämning där Glad

Anmäl
2013-11-17 16:43 #7 av: Wony

#6 Ja, jag tror det är så. Är väl både vetskapen om att jag tappas på blod, oavsett om det är på grund av skada eller nålstick. Har när det gäller sår mer problem med skärsår än med skrubbsår, så även det "vassa" påverkar säkert.

När jag lämnade blodprov sist tog de minst möjliga nål, och alla var himla snälla och lugna, men höll på att tuppa av ändå. Blir väldigt yr och blek. Den gången jag låg ner kändes det som om jag skulle ramla omkull fast jag redan låg ner, så det är ju verkligen en obehaglig känsla! 

Brukar man kunna få ta med t ex mp3-spelare och lyssna på någon musik eller så, så man kan koppla av lite lättare kanske? Minns att jag kunde det hos tandläkaren när jag var yngre.

Anmäl
2013-11-17 22:04 #8 av: seba

#7 Det låter som du omedvetet förstorar upp det, och det går från att vara en liten grej till nåt som nästan känns som en oerhört hemsk grej. Och det kan vara jättesvårt att ändra på. Jag tror det kommer bli lättare ju mer ju du går dit. 

Du kanske ska prova gå till en blodgivingscentral och bara vara där, för att förhoppningsvis få en lite bättre känsla? Jag är säker på att det skulle kännas lite bättre om du vänjer dig vid att vara där?


Angående musiken brukar det inte vara några problem, du ska ju känna dig avslappnad, det underlättar lika mycket för dig som för dom Glad

Anmäl
2013-11-20 20:27 #9 av: Gatukorsning

Jag tycker inte alls om att ge blod. Men jag gör det ändå!

Jag kan inte titta när de sticker, även om det inte gör ont. OCh jag vill absolut inte titta på blodpåsarna heller för det tycker jag är oerhört obehagligt. När jag går till blodcentralen så säger jag alltid till om det så att de vet och det är inga problem. Har alltid blivit bemött på ett mycket proffessionellt sätt!

Dessutom så säger jag till att jag måste stanna kvar i sitsen en lite längre stund än de flesta andra för annars så svimmar jag. Den reaktionen jag då får från personalen är att de tycker att det är bra att jag säger till, att jag får stanna så länge som jag känner att de behöv, att jag inte skulle vara den första som svimmar och så brukar de serva mig med juice eller saft!

Så, näe, jag tycker inte om att göra det, det är ingen lustfylld känsla direkt. Men jag blir lika glad och stolt varje gång som jag har lämnat blod i alla fall!

Lite extra tid, lite extra omtanke, lite extra tålamod och så lite extra kärlek är allt som behövs för att låta en skyggis tassa sig in i ditt hjärta!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.