Okej, jag kanske kommer lägga upp detta ämne på fler ställen som kanske är aktivare, om jag hittar något sådant, men i alla fall, här har ni historien:
Jag är en tjej på fjorton bast, som har haft(är åtminstone friskförklarad) astma. Detta är typ från födseln upp till sex, kanske till och med åttaårsåldern. När jag var yngre besökte jag sjukhuset ganska ofta, och tog ibland blodprov i fingrarna, något jag får panik över när jag ens tänker på det idag. Jag minns hur jag vart nedbrottad på golvet eller någon bänk eller något av tre stora läkare medan en fjärde tryckte in nålar i fingrarna på mig, och tro mig, jag kan inte skriva detta utan att gråta.
Just nu storbölar jag här på golvet och kan inte sluta tänka på det. Finns det något sätt att komma över denna rädsla? Kan jag ta blodprov i framtiden utan att börja gråta? För som det är i nuläget kommer fyrtioåriga jag att kasta mig fram och tillbaka och skrika i ren panik var gång jag behöver gå till läkaren. Jag klarar inte ens av att se andra människor ta blodprov. Det är något med hur man suger ut något som är en del av mig mot min vilja, och att det dessutom gör ont...
Finns det något sätt att övervinna denna rädsla?
